Idag måste jag skriva
http://www.independentart.se/blogg/?p=555#comment-2419
Den här tjejen är en vän till mig, vi delar samma diagnos AMC, skillnaden är att jag är 23 år äldre och när jag var barn var sjukvården ännu värre än när hon var barn. Jag har minnesbilder som platsat utmärkt i vilken skräckfilm som helst och kommer aldrig att känna mig trygg på sjukhus eller med läkare någonsin.
Tack Jennie för att du kan ge barnen en röst, för vi vet att än idag pågår övergrepp på barn, och de kan inte säga emot, de har ingen möjlighet att försvara sig just för att de är barn och övergreppen är tillåtna.
Jag tycker ni ska läsa hela Jennies blogg för hon har mycket att säga och vågar skriva om djupa saker på ett både öppet och inträngande sätt.
Skälet till min tystnad har varit jobbiga, vår ena älskade hund dog, vi har haft en halvjobbig period i vårt förhållande som kunnat liknas vid en maktkamp, troligen beroende på att vi är trötta, ledsna, frustrerade över allt som är jobbigt i livet just nu, men sakta tar vi oss tillbaka.
Som vanligt kör jag huvudet i sanden och vägrar medverka i mitt eget liv utan jobbar istället. Inte alltid för lön men det finns många människor att upplysa om deras rättigheter i en värld som ser på funktionshindrade som andra klassens medborgare.
Dock finns det undantag, vill skicka en eloge till Svedala kommun som jag var i för att föreläsa om vad tillgänglighet betyder. Att ta en tur i deras kommun var kul, de tänker och försöker göra samhället tillgängligt och nu ska de bygga ett nytt område och jag ska få nöjet att hjälpa till med tillgängligheten just för rullstolsburna.
Har även medverkat i en kurs för personliga assistenter i Lunds kommun, som vanligt var där goda, glada assistenter som precis förstod vad jobbet gick ur på men även de som envetet biter sig fast i gammalt omvårdnatstänk där vi SKA ses som svaga hjälpbehövande funktionshindrade som är bara det och inget annat. Åter igen är det barnen som drabbas, om inte ungar får en chans att spela samma sociala spel som icke funktionshindrade barn hur ska de då kunna bli fungerande vuxna i samhället.
Den här tjejen är en vän till mig, vi delar samma diagnos AMC, skillnaden är att jag är 23 år äldre och när jag var barn var sjukvården ännu värre än när hon var barn. Jag har minnesbilder som platsat utmärkt i vilken skräckfilm som helst och kommer aldrig att känna mig trygg på sjukhus eller med läkare någonsin.
Tack Jennie för att du kan ge barnen en röst, för vi vet att än idag pågår övergrepp på barn, och de kan inte säga emot, de har ingen möjlighet att försvara sig just för att de är barn och övergreppen är tillåtna.
Jag tycker ni ska läsa hela Jennies blogg för hon har mycket att säga och vågar skriva om djupa saker på ett både öppet och inträngande sätt.
Skälet till min tystnad har varit jobbiga, vår ena älskade hund dog, vi har haft en halvjobbig period i vårt förhållande som kunnat liknas vid en maktkamp, troligen beroende på att vi är trötta, ledsna, frustrerade över allt som är jobbigt i livet just nu, men sakta tar vi oss tillbaka.
Som vanligt kör jag huvudet i sanden och vägrar medverka i mitt eget liv utan jobbar istället. Inte alltid för lön men det finns många människor att upplysa om deras rättigheter i en värld som ser på funktionshindrade som andra klassens medborgare.
Dock finns det undantag, vill skicka en eloge till Svedala kommun som jag var i för att föreläsa om vad tillgänglighet betyder. Att ta en tur i deras kommun var kul, de tänker och försöker göra samhället tillgängligt och nu ska de bygga ett nytt område och jag ska få nöjet att hjälpa till med tillgängligheten just för rullstolsburna.
Har även medverkat i en kurs för personliga assistenter i Lunds kommun, som vanligt var där goda, glada assistenter som precis förstod vad jobbet gick ur på men även de som envetet biter sig fast i gammalt omvårdnatstänk där vi SKA ses som svaga hjälpbehövande funktionshindrade som är bara det och inget annat. Åter igen är det barnen som drabbas, om inte ungar får en chans att spela samma sociala spel som icke funktionshindrade barn hur ska de då kunna bli fungerande vuxna i samhället.
Kommentarer
Postat av: Jennie Målarkludda
Karin! Vad kul! Visste inte att du bloggar - men nu vet jag och jag ska kika ofta (så det är bäst du uppdaterar hihi)! Har en liten fundering ang ämnet vi berör här, återkommer i ett mail.
Tusen tack för att Du finns och för att Du vågar glänta lite på dörren till ditt hjärta. :)
Trackback
