karinschslivoleverne

Nu är jag ingen älskare av aftonbladet men idag har de lyckats, en vacker och osentimental berättelse om "Kims" sista resa. Ikväll kan man se den på TV och jag har nog bestämt vad jag tycker. Att bara existera är kanske inte ett värdigt liv för alla, jag vet ju hur mycket jag sörjer oh saknar det jag kunde göra förr, och då har jag ju ändå ett liv som innebär att jag kan göra väldigt mycket, köra race i rullstol, shoppa och gå på krogen. Jag kan äta och t.o.m. supa om jag skulle vilja. Visst har jag ont och sover urdåligt men jag har livskvalitet och ett liv. Den dagen, om den skulle komma, att jag aldrig kan lämna sängen, aldrig gå ut, aldrig få ut något av livet förutom via tv eller böcker, att bara ligga och vänta på - inget, mer än döden - så hade jag nog också valt att få somna in. Det betyder inte att det är rätt för alla, jag är en människa som saknar allt vad tålamod heter, jag skulle vara djupt deprimerad och mått så jävla dåligt eftersom jag är sådan. För någon annan hade det kunnat vara ett värdefullt lliv och problemet är inte Kims önskan att få begå självmord utan att massmedia, socialstyrelsen, politiker och annat löst folk tror att om en människa är förlamad, har resp. och ont och därmed vill avsluta sitt liv så vill alla andra i samma sits det med. Är som att tro att alla med rött hår och gröna ögon är seriemördare, eller nåt. Jag sitter i rullstol, har nedsatt lungfunktion, ont hela tiden, blir sämre och sämre men det som skulle få mig att tänka tankar om att få dö skulle vara det som alla mår dåligt av, taskig ekonomi, när anhörig dör eller lämnar, om det blir krig eller av ensamhet. Varför tror folk att vi på något sätt är annorlunda än icke funktionshindrade, kan det möjligen bero på att de inte ger sig tid att se oss som människor, bara som funktionshindrade. För er som vill läsa om politiker i blöjor, kan jag tipsa om fulldelaktighet.nu fast jag tror det kommit mycket mindre skit ut om de sätter blöjorna över munnen istället. Resten av livet rullar på, läkaren lyser med sin frånvaro, trots att snart alla ringer och tjatar, hans livvakt - förlåt - sköterska, meddelar att hon ska lämna en lapp. Jag varierar själv mina diagnoser mellan MS, B12 brist, cancer, och brosk mellan kotorna, det kan dessutom vara biverkningar av mediciner och bero på diabetesen (inte troligt, enl. husläkaren). Mår skit ena dagen och lite bättre andra, vill orka men alla säger att jag ska vila (jag är inte bra på det, jag vet). Har fått en terapeut att gå till som jobb står för (Tack, det är guld värt) och tack Johanna, du är så jäkla bäst, just nu. Hade dessutom ett kul samtal med lille skrutt när han var här i tordags. Jag:Är du farmors lille Skrutt Johannes: Nä, jag är din pussgurka för jag älskar dig farmor. Jag: Gulledig, jag älskar dig med. Johannes: Jag älskar dig för du har så fin rullstol, nästan som ett rymdskepp.